Han måste ha haft det bästa jobbet!
Fernando Maso, Real Madrids busschaufför under de senaste 14 åren, skjutsade laget för sista gången till Los Blancos match mot Osasuna den 13 december. Han började med detta jobb i januari år 2000, och bevittnade två Champions League titlar, fem ligatitlar, en Copa del Rey titel och sex andra troféer. Han gjorde nyligen en intervju med Marca, som ni kan läsa härunder.
Problem med en polis som är Atletico Madrid fan: Del Bosque var tränaren och vi var sena inför vårt flyg för en Champions League match. Det var mycket trafik så jag körde på fel sida. En polisman stoppade oss och bad att få se mina dokument. Jag berättade för honom att jag måste låta mitt lag ta sig till flygplatsen, sedan kan jag komma tillbaka och visa honom allt. Men han lät oss inte gå. Del Bosque, Toni Grande, och till och med Hierro och Figo gick ner för att övertyga honom att låta oss fortsätta vår väg. Men det fanns ingen chans. På bussen skojade spelarna om att 'killen är definitivt ett Atleti fan'. Han lät oss inte gå tills han skrev ut böter.
“Fernandito, kör inte för snabbt”: Jag kommer idag att det var en storm som hindrade Madrid från att återvända från Santander med flyg. Vi var tvungna att åka hem med bussen och det regnade hinkar! Jag kommer ihåg att Del Bosque sade 'Fernandito, min son, kör inte för snabbt'. Det var motsatsen till vad Grande, som alltid skojade med mig, sade till mig. Han sade 'bry dig inte om honom, kör snabbt'.
11,000 kilometers till Glasgow och tillbaka: Under ått år körde jag bussen runtom Europa, förutom till matcherna i Moskva. Den längsta resan jag gjorde var till Glasgow. Mellan resorna dit och tillbaka körde jag 11 000 kilometer. Jag kommer ihåg att jag anlände till Madrid två dagar efter laget och jag gick direkt till Cibeles. Jag körde runt fontänen två gånger innan jag parkerade bussen. Bilarna tutade och folk firade".
Lotteri: Under en lång tid köpte klubbpersonalen och vissa spelare lotter vars nummer motsvarade de två bussarnas registreringsnummer. Vissa spelare fortsatte att ta del av detta till och med efter att de lämnade laget. Vi vann aldrig något, men jag fortsatte att köpa lotterna med dessa nummer.
En kram från Pellegrini: Det var första gången Pellegrini återvände till Bernabeu efter att han lämnade Madrid. Jag sprang till hans assist och bad honom att hälsa på el mister från mig. Fem minuter senare kom Pellegrini ut bara för att ge mig en kram, bara för det. Sedan gick han tillbaka till arenan. Han är en underbar person.
En present från Mourinho: Mou hade en konflikt med (Manuel) Preciado under hans första säsong. Resan till Gijon var komplicerad och det fanns problem efter matchen. Mous assistent konfronterade Preciado. Jag kände honom under en lång tid så jag sade adjö till honom och vi skakade hand innan han gick. När jag gick in i bussen, ropade Mou 'du är färdig här, du kramade min fiende!'. Jag trodde att det skulle vara min sista resa med Madrid. Men Mourinho gömmer ett stort hjärta bakom sin intensiva personlighet. När vi var framme vid flygplatsen bad han om ursäkt och gav mig en kram. Sedan satte han handen i fickan och gav mig en staty på Vår Fru av Fátima (Jungfru Maria). Han sade, 'behåll den, den ger dig tur'. Och han gav mig också en kram innan han lämnade Madrid.
Från Kiss FM till modern musik: I början var jag ansvarig för musiken och lyssnade på Kiss FM under alla resor. Jag spelade även en skiva som en kompis gav mig. Men sedan blev spelarna mer involverade i musikvalet och bad att få spela låtar från deras moderna musik. Tränarna sade inget. Eller, Mou accepterade ingen musik på bussen om vi förlorade eller hade en dålig match. Han sade att det inte fanns något att fira då.
Canteranos på bussen: Spelarna satt alltid på samma plats. Ingen satt på någon annans plats, men den fanns alltid någon som skulle göra ett misstag, speciellt akademispelarna. Jag kommer inte ihåg vem det var, men en gång satt någon på Rauls plats. En annan spelare rådde honom att 'gå upp därifrån, eller så får du problem'. Killen gick upp och satt någon annanstans. När Diego Lopez återvände till Madrid kände han till detta system, så han frågade mig ' var kan jag sitta?'. Diego är en fantastisk kille, seriös och ansvarsfull.
Beckham och solrosfröna: Beckham gav mig och en annan anställd ansvar att köpa en påse med solrosfrön till honom innan matcherna. Han berättade för oss att Victoria också gillade att äta dem. Vi köpte de till honom, men han betalade aldrig tillbaka pengarna (skrattar). Självklart sade vi aldrig något till honom. En dag hittade jag dock fem euro på hans plats. Jag gav de tillbaka till honom, han tog dem, sade tack och gick.
Tystnad på bussen: Jag kommer aldrig att glömma när bussen anlände till Bernabeu natten då Madrid spelade mot Borussia Dortmund. Publiken var stor. Det tar vanligtvis fem minuter att köra bussen från Castellana till parkeringsplasten, men den dagen tog det ungefär 20 minuter. Fansen lät oss inte passera. Vissa spelare stod upp för att filma med sina mobiler och de bad mig att stänga musiken för att höra fansen. Tystnaden på bussen gav mig gåshud. Det var himmelskt. Jag hörde Mou säga 'jag har aldrig erfarit något sådant'. Han var lika förvånad som alla andra.
Plånböcker, mobiler och Drenthes örhänge: Det fanns alltid någon som lämnade något på bussen efter varje resa. Plånböcker, armband, mobiltelefoner... En dag hittade jag Drenthes örhänge. Det måste ha varit värt mycket pengar eller hade en stor betydelse för honom eftersom han letade efter det överallt. Helguera och Ceades var nog de mest tankspridda spelarna.
Ett biljardbord och raketer: Den läskigaste dagen för mig var när stenar kastades på bussen i La Coruña på väg till arenan. De slog sönder fyra fönster och jag kommer ihåg att vissa spelare satte sig på golvet. En annan gång försökte rivalfansen sätta eld på bussen genom att först kasta stenar och sedan raketer. I Sevilla blev jag träffad av ett biljardbord som en supporter ville träffa Beckham med".
Cristiano Ronaldo: Jag önskar att de som kritiserar Cristiano får lära känna honom eftersom de kommer att ändra sin åsikt snabbt. Han förtjänar inte kritiken han får. Han är underbar person och en extraordinär man. Han är en av dessa spelare som lämnar ett gott intryck efter sig. De som pratar om honom känner inte honom alls.
Problem med en polis som är Atletico Madrid fan: Del Bosque var tränaren och vi var sena inför vårt flyg för en Champions League match. Det var mycket trafik så jag körde på fel sida. En polisman stoppade oss och bad att få se mina dokument. Jag berättade för honom att jag måste låta mitt lag ta sig till flygplatsen, sedan kan jag komma tillbaka och visa honom allt. Men han lät oss inte gå. Del Bosque, Toni Grande, och till och med Hierro och Figo gick ner för att övertyga honom att låta oss fortsätta vår väg. Men det fanns ingen chans. På bussen skojade spelarna om att 'killen är definitivt ett Atleti fan'. Han lät oss inte gå tills han skrev ut böter.
“Fernandito, kör inte för snabbt”: Jag kommer idag att det var en storm som hindrade Madrid från att återvända från Santander med flyg. Vi var tvungna att åka hem med bussen och det regnade hinkar! Jag kommer ihåg att Del Bosque sade 'Fernandito, min son, kör inte för snabbt'. Det var motsatsen till vad Grande, som alltid skojade med mig, sade till mig. Han sade 'bry dig inte om honom, kör snabbt'.
11,000 kilometers till Glasgow och tillbaka: Under ått år körde jag bussen runtom Europa, förutom till matcherna i Moskva. Den längsta resan jag gjorde var till Glasgow. Mellan resorna dit och tillbaka körde jag 11 000 kilometer. Jag kommer ihåg att jag anlände till Madrid två dagar efter laget och jag gick direkt till Cibeles. Jag körde runt fontänen två gånger innan jag parkerade bussen. Bilarna tutade och folk firade".
Lotteri: Under en lång tid köpte klubbpersonalen och vissa spelare lotter vars nummer motsvarade de två bussarnas registreringsnummer. Vissa spelare fortsatte att ta del av detta till och med efter att de lämnade laget. Vi vann aldrig något, men jag fortsatte att köpa lotterna med dessa nummer.
En kram från Pellegrini: Det var första gången Pellegrini återvände till Bernabeu efter att han lämnade Madrid. Jag sprang till hans assist och bad honom att hälsa på el mister från mig. Fem minuter senare kom Pellegrini ut bara för att ge mig en kram, bara för det. Sedan gick han tillbaka till arenan. Han är en underbar person.
En present från Mourinho: Mou hade en konflikt med (Manuel) Preciado under hans första säsong. Resan till Gijon var komplicerad och det fanns problem efter matchen. Mous assistent konfronterade Preciado. Jag kände honom under en lång tid så jag sade adjö till honom och vi skakade hand innan han gick. När jag gick in i bussen, ropade Mou 'du är färdig här, du kramade min fiende!'. Jag trodde att det skulle vara min sista resa med Madrid. Men Mourinho gömmer ett stort hjärta bakom sin intensiva personlighet. När vi var framme vid flygplatsen bad han om ursäkt och gav mig en kram. Sedan satte han handen i fickan och gav mig en staty på Vår Fru av Fátima (Jungfru Maria). Han sade, 'behåll den, den ger dig tur'. Och han gav mig också en kram innan han lämnade Madrid.
Från Kiss FM till modern musik: I början var jag ansvarig för musiken och lyssnade på Kiss FM under alla resor. Jag spelade även en skiva som en kompis gav mig. Men sedan blev spelarna mer involverade i musikvalet och bad att få spela låtar från deras moderna musik. Tränarna sade inget. Eller, Mou accepterade ingen musik på bussen om vi förlorade eller hade en dålig match. Han sade att det inte fanns något att fira då.
Canteranos på bussen: Spelarna satt alltid på samma plats. Ingen satt på någon annans plats, men den fanns alltid någon som skulle göra ett misstag, speciellt akademispelarna. Jag kommer inte ihåg vem det var, men en gång satt någon på Rauls plats. En annan spelare rådde honom att 'gå upp därifrån, eller så får du problem'. Killen gick upp och satt någon annanstans. När Diego Lopez återvände till Madrid kände han till detta system, så han frågade mig ' var kan jag sitta?'. Diego är en fantastisk kille, seriös och ansvarsfull.
Beckham och solrosfröna: Beckham gav mig och en annan anställd ansvar att köpa en påse med solrosfrön till honom innan matcherna. Han berättade för oss att Victoria också gillade att äta dem. Vi köpte de till honom, men han betalade aldrig tillbaka pengarna (skrattar). Självklart sade vi aldrig något till honom. En dag hittade jag dock fem euro på hans plats. Jag gav de tillbaka till honom, han tog dem, sade tack och gick.
Tystnad på bussen: Jag kommer aldrig att glömma när bussen anlände till Bernabeu natten då Madrid spelade mot Borussia Dortmund. Publiken var stor. Det tar vanligtvis fem minuter att köra bussen från Castellana till parkeringsplasten, men den dagen tog det ungefär 20 minuter. Fansen lät oss inte passera. Vissa spelare stod upp för att filma med sina mobiler och de bad mig att stänga musiken för att höra fansen. Tystnaden på bussen gav mig gåshud. Det var himmelskt. Jag hörde Mou säga 'jag har aldrig erfarit något sådant'. Han var lika förvånad som alla andra.
Plånböcker, mobiler och Drenthes örhänge: Det fanns alltid någon som lämnade något på bussen efter varje resa. Plånböcker, armband, mobiltelefoner... En dag hittade jag Drenthes örhänge. Det måste ha varit värt mycket pengar eller hade en stor betydelse för honom eftersom han letade efter det överallt. Helguera och Ceades var nog de mest tankspridda spelarna.
Ett biljardbord och raketer: Den läskigaste dagen för mig var när stenar kastades på bussen i La Coruña på väg till arenan. De slog sönder fyra fönster och jag kommer ihåg att vissa spelare satte sig på golvet. En annan gång försökte rivalfansen sätta eld på bussen genom att först kasta stenar och sedan raketer. I Sevilla blev jag träffad av ett biljardbord som en supporter ville träffa Beckham med".
Cristiano Ronaldo: Jag önskar att de som kritiserar Cristiano får lära känna honom eftersom de kommer att ändra sin åsikt snabbt. Han förtjänar inte kritiken han får. Han är underbar person och en extraordinär man. Han är en av dessa spelare som lämnar ett gott intryck efter sig. De som pratar om honom känner inte honom alls.