Sara Carbonera täckte omslaget av förra årets Elle España, och i intervjun med den spanska tidningen pratar hon om livet med Iker Casillas.
Sist vi pratade var för tre år sedan. Du hade precis åkt till VM och du trodde att Spanien skulle vinna. Hu har livet varit sedan dess?
Ja, jag kommer ihåg det. Professionellt presenterar jag fortfarande nyheter för Telecinco, jag skriver för Marca och jag samarbetar också med Televisa i Mexiko. På en personlig nivå blev jag lite av en känd person efter den resan. Mitt liv har inte förändrats.
Och hur hanterar du all denna uppmärksamhet?
I början gillar man inte denna idé. Man stöter tillbaka varje gång man ser sig själv på tidningarna och när saker och ting sägs om dig. Man är inte beredd på att ha en kamera bakom sig hela dagen och när jag säger hela dagen menar jag 24 timmar per dag. Från att du går till bokhandeln till att du går för att köpa bröd på en lördag. Faktum är att det som stör mig mest är att det ser ut som att jag alltid shoppar. Det dåliga är inte att bli fotad, utan hur du blir sedd. Mitt liv ser inte ut på samma sätt som tidningarna visar.
Har denna konstanta uppmärksamhet försvagat dig?
Utan att märka det börjar ens karaktär ändras lite. Man blir en enstöring, mer inåtvänd och mindre självsäker. Jag känner till det här eftersom många som känner mig väl har berättat det för mig. Det är inte traumatiskt, men det är svårt att hantera. Speciellt när man jobbar med det man alltid har jobbat på, vilket i mitt fall är sport, en passion jag har haft ända sedan jag var ett litet barn. Sanningen är att jag skulle vilja gå obemärkt förbi, som resten av mina kollegor.
Raquel del Rosario berättade för oss att "berömmelse och brist på anonymitet fick det bästa av mig och jag fick välja mellan att bli arg på världen eller säga att det här är mitt liv och jag vill vara lycklig". Vad har du bestämt dig för?
Jag kommer ihåg den intervjun och jag kommer ihåg citatet, eftersom jag hållet med henne helt och hållet. Jag har inte bestämt mig än. Kameror som följer dig påverkar ditt liv. Men nu lär jag mig vem jag kan berätta hemligheter för och vem jag inte kan lita på. Jag blir bara bättre och bättre. Jag är lugn, eftersom jag har bestämt mig för att inte sluta vara den jag är.
Du är en blyg person.Ja, jättemycket. Och ibland växlar folk det med att vara på dåligt humör, eftersom jag försöker att inte dra uppmärksamhet till mig själv när jag går ut, och jag måste alltid göra något med mina händer.
Är att kunna hjälpa andra den goda sidan av kändisskap?
Utan tvekan. Det är den tröstande delen. Det finns inget bättre än att hjälpa någon.
Berätta för oss om ditt jobb med Red Cross.
Jag älskar det eftersom det är mycket påtagligt. De donerar mat till de som har blivit ekonomiskt sårbara. Det är sorgligt att inte ha någonting i livet, och speciellt om du har haft alltid och levde väl men slutar med att inte ha någonting. Just nu finns det folk som går till Red Cross med shoppingväskor från varuhus, så att när de går hem ser det ut som att de har kommit hem från köpcentret. Det är jättesvårt för mig. Jättesvårt. Jag kunde se mig själv som dem under Día de la Banderita. Telecinco bad mig inte ens att samarbeta eftersom de inte trodde att jag skulle vilja stå i en av de livligaste torgen i Madrid. Men min vän och kollega Isabel Jiménez berättade för mig om det och jag sade "varför skulle jag inte gå?". Jag kände mig jätte bekväm. Vi fyllde donationslådan. Det var en triumf. Den dagen gick jag hem lycklig.
Hur bemöts du av den sociala median?Ibland gör det mig arg att folk som förolämpar andra via sociala medier får större uppmärksamhet än de som använder de för konstruktiva anledningen, och speciellt med tanke på att de oftast är en minoritet. Jag föredrar folk som stöttar och uppmuntrat, som får mig att känna mig speciell på Facebook och Twitter.
Vad tycker du om ditt misstag gällande Iniestas mål? (Sara frågade Iniesta om han hade velat ta en straff, när han i själva verket hade redan tagit en, vilket han berättade för henne)Jag är mänsklig, så jag gjort och jag kommer att fortsätta göra professionella misstag. När det gäller just detta så hade vi precis avslutat åtta timmars live-filmning, vi hade precis gjort 15 intervjuer. Utanför planen rör man på sig, man går runt. Det är lätt att missa något. Men man kan inte glömma att det bara är en fotbollsmatch. Vissa har gjort politiska jämförelser som jag tycker är obekväma. Den första som blir upprörd när jag gör ett misstag är jag. Det är sant, det var ett misstag. Ett absurt misstag som jag insåg under intervjun, när man filmar live måste man fortsätta. Det är lugnt när någon kommenterar att man gjorde ett misstag, men inte överdriva det.
Tycker du att du bedöms hårdare än andra journalister?Ja. Ibland känns det som att inget som händer mig glöms. Jag säger inte det här som ett ofer, jag säger det från botten av mitt hjärta. Jag har inte Facebook eller Twitter, men om jag hade dem hade jag aldrig kritiserat en kollega.
Vad hjälper dig att hantera denna press?Min bästa tröst är mina nära och kära. Min familj bor i Toledo och ända sedan jag flyttade till Madrid för nio år sedan har jag pratar med min mamma på telefon varje dag. Allt blir bättre när jag pratar med henne. Och jag har också mina kollegors stöd, de är helt underbara och de hjälper mig tona ner allt som händer runtomkring mig. Jag har samma vänner som jag alltid haft.
Har Iker hjälpt dig hantera medians förföljelse?
När jag träffade Iker hade han varit känd i 11 år. Jag visste vad det innebar att bli utsatt för kritik. Och ja, han hjälpte mig hantera allt. När jag kommer hem utmattad lyssnar han alltid på mig. Och på slutet säger han alltid "Sara, glöm det. Lev ditt liv. Du måste bara glad. Koppla av, det är lugnt". Och han berättar det för mig av erfarenhet, av allt han har varit med om. Han har redan gått igenom allt det där, han har kommit, han har gått, han har kollat upp sig själv på Google, han har slutat kolla. Han känner till allt det här. Och det påminner mig om vad som är viktigast i livet. Så ja, Iker har hjälpt mig att koppla av. Han ger mig råd, och det har hjälpt mig.
Alla älskar honom.
Jag är med honom eftersom han är en god och ädel person. Alla värderingar som folk ser i honom är riktiga. Och om han ser ut som en bra person från utsidan, så är han en ännu bättre person på nära håll. Det är viktigt öfr mig att ha en bra person bredvid mig, eftersom denna energi påverkar dig alltid positivt. Jag känner av kärleken som folk har för honom och vice versa.
Vilka andra saker berikar ditt dagliga liv?
Min hund är en lojal kamrat. Hans namn är Doce, han är en intelligent Golden Retriever. Han är den kändaste hunden i Spanien! (skrattar). Djur ger mig en otrolig frid, och de håller inte agg. Han är alltid vid min sida när jag är ensam hemma.
Spenderar du en stor tid ensam?
Ja. Båda reser ofta, men jag njuter av min tid som ensam. Ibland gör jag inget speciellt, jag lär bara känna mig själv bättre. Jag tycker att ensamheten är bra för alla, vare sig man är i en relation eller inte.
Hur var kyssen? (Casillas kyss efter VM vinsten 2010)
Det gick precis som ni såg den. Jag förväntade mig den inte alls! Jag jobbar hårt och fokuserar på intervjun, och det var spontant. Vid den tidpunkten glömmer man allt annat, till och med kamerorna. Och vi trodde inte att den skulle få så mycket uppmärksamhet. Vi insåg det på vägen tillbaka, på planen, eftersom alla pratade om den. Jag tyckte att det var en underbar stund. Det kommer inte att finnas andra ögonblick som den där. Det gick mig att skratta och bli emotionell eftersom många stoppar mig på gatan och berättar för mig: "Jag var hemma, och när jag såg er två, tog jag tag i min fru och gav henne en kyss också". Så jag är glad att kyssen inspirerade andra att kyssas.
Skönhet, vänskap, framgång, kärlek... Berätta för mig vad du strävar efter, vad du drömmer om, eftersom det ser ut som att du har allting.
Min största strävan är att fortsätta jobba inom journalism under en lång tid, och inte bara inom sport, utan även med andra typer av nyheter. Det finns vissa saker som jag är orolig över, såsom cancer, eftersom jag känner många som har drabbats av det. Så en strävan skulle vara att mina nära och kära förblir hälsosamma i många år framför. Det är egoistiskt för mig att ha drömmar. Varje morgon är jag tacksam att ha fått en dag till, att få ha min rutin, att få skriva mina nyheter, att få vara med mina kollegor och att ha det jag har.
