Carlo Ancelotti talade med pressen i pressrummet på Anfield (Liverpools arena) dagen innan matchen mot Liverpool. Los Blancos tränaren, som avslöjade att "Arbeloa kommer att spela", analyserade sitt lags tredje match i Champions League grupp B: "Det är konstigt att det inte har varit fler möten mellan Real Madrid och Liverpool. Imorgon [läs: idag]. kommer vi att se allt som kan sägas om en bra match: två stora lag som spelar riktigt bra fotboll, och en spektakulär och väldigt dynamisk match som vi kommer att försöka vinna. Att spela på Anfield är alltid spelciellt, framförallt med atmosfären som vi kommer att få se imorgon [läs: idag].", enligt Realmadrid.com.

Sergio Ramos är glad över Iker Casillas "clean sheet" i vinsten över Athletic Bilbao, enligt Tribalfootball.

Casillas fick ta emot varma applåder av hemmasupportrarna för sin prestation efter en tuff säsong hittills.

Ramos underströk: "Det var väntat. När supportrarna visslar blir man självkritisk."

Sedan forsatte han "När man talar om Iker, talar man om en del av Real Madrid klubbens emblem."

Sergio Ramos säger att Real Madrid kommer snart att glömma sin förlust mot Atletico Madrid i den spanska Supercupen.

Mario Mandzukic mål i den andra mintuen gav hemmalaget ledningen, och Diego Simeones män lyckades stoppa Los Blancos att göra mål under hela matchen.

Ramos medgav att det hade varit underbart att lyfta trofén, men han gav inte resultatet någon uppmärksamhet utan istället gratulerade han Atletico för deras anträngningar.

"Det är tråkigt varje gång vi förlorar" sade Ramos, rapporterar Goal. "Vi hade velat vinna trofén, men applåder till Atletico Madrid".

"Vi lämnar arenan avslappnade. De gjorde målet och publiken hjälpte de på vägen. Jag gratulerar dem".

"Vi har fått hantera förluster många gånger tidigare, och man kan inte dra några slutsatser. Förlusten kommer att passera och vi kommer att ha ljusare dagar".

Real Madrids försvarare Sergio Ramos säger att det inte är en överraskning att Cristiano Ronaldo fortsätter att leverera.

Den portugisiska stjärnan var enastående i den europeiska Uefa Supercupen mot Sevilla, som Real Madrid vann med 2-0.

"Vi är inte förvånade över Cristianos form" sade Ramos, rapporterar Tribalfootball. "Han är den bästa i världen och det syns".

När jag fick den första långa och höga passningen hoppade han upp samtidigt som mig och armbågade mig så att min läpp skadades. Jag stirrade på honom och bad honom att kontrollera sig själv, att han inte kunde försvara sådär. Han sade att han alltid spelade med sådan intensitet, och han skulle inte ändra sitt spel bara för att han möter sin bror eftersom det var en allvarlig match, trots att det bara var en vänskapsmatch.

Några minuter senare tog jag tag i honom som Michel gjorde med Valderrama för att minska spänningen. Han var riktigt upprörd och bad mig att sluta larva mig, att vi spelade en fotbollsmatch och att han inte spelade för att ha kul. Dessa två historier definierar hans personlighet och karaktär perfekt. Efter det lät han mig inte röra bollen, han fick den alltid före mig.

Sedan tog min tränare ut mig och skällde ut mig framför mina lagkamrater. Han skällde ut mig för att ha låtit min bror, som var åtta år yngre än mig, göra mig ineffektiv och frågade om jag skämdes över att en 14-årig pojke fick ut det bästa av mig. Mina föräldrar, min syster, min mormor och morfar var alla på matchen. Alla såg hur Sergio tog vinden ur mina segel. Jag var arg på honom för det, men jag började också inse hur långt han kunde gå eftersom han kunde stoppa en anfallare som var åtta år äldre än honom.

Min familj bestämde att Sergio skulle ta fotbollen på största allvar och min pappa bad mig att förbereda mig själv på bästa möjligt sätt för att få utbildningen som behövs för att ta hand om hans karriär. Han sade, "hellre du än någon annan". Då tände han en eld inom mig. Jag fick lära mig att bil stark eftersom jag inte kunde svika min far eller lillebror. Tack vare honom kunde vi gå framåt eftersom det var Sergio som lyckades övervinna alla hinder. Han tog det på allvar. Han gav upp många saker som barn i hans ålder gav upp för att gå långt i fotbollen. Många gånger har han sagt att det var värt det. Det var värt det för oss också.

Man kunde se att han hade ledarskap när man såg honom träna och hur han såg på sina lagkamrater. Han inkallades till Sevillas A-lag. Vid den tiden var dessa klubbar viktigare eftersom det vann regionala och nationella mästerskap.

Han förlorade inte sina tekniska skickligheter när han började växa. Vi har goda gener. När han var 16 tog han sig till klubbens andradivision och när han var 17 spelade han för A-laget. Vi bråkade med Sevilla om hans kontrakt. Det var en speciell dag för alla när han debuterade för den första divisionen med Sevilla på Riazor. Hela familjen kollade på matchen hemma hos en av våra farbröder och vi alla grät av glädje efter matchen.

Hans sista säsong med Sevilla var galen. Innan Madrid kontaktade oss fick vi ett bud från Valencia. Quique Sánchez Flores ville ha honom oavsett pris. Sevilla ville inte sälja honom. Vi hade ingen brådska. Vi erbjöd till och med Sevilla ett livslångt kontrakt så att vi kunde stanna. Det var i maj. Lite senare kontaktades vi av Madrid. Florentino ringde Sergio och frågade om han ville spela för Madrid. Presidenten ville veta om vi hade fattat ett beslut. Sergio sade ja och Florentino svarade: "oroa dig inte, du kommer att spela för Madrid". Och han höll sitt löfte. Ända sedan dess har han stöttat Sergio professionellt och personligt.

De första månaderna i Madrid var jättesvåra. Två långa månader i hotellrum gör att man blir trött på varandra. Men när vi fattade beslutet visste vi att inget skulle vara lätt. Den första säsongen var kaos. De bytte tränare och president. Jag medger att vi erbjöds att lämna Madrid under de två första åren, men vi övervägde dem aldrig eftersom vi inte ville flytta. I Milano träffade vi folk från AC Milan och Inter. Sen, när Ronaldo återvände till Milan, försökte de om på nytt. Han pratade gott om Sergio och eftersom de redan kände honom försökte de att signera honom.

I Madrid förbättrade vi hans kontrakt, först med Ramon Calderon och sen med Florentino Perez; vi signerade ett kontrakt till 2017. Vi var lyckliga och kände oss uppskattade. Vi får alltid nya samtal eftersom han är en önskad spelare. Han har vunnit två EM och en VM, och han är bara 26 år. De ringer och säger att Manchester City är intresserade, samma sak med United. Om man lyssnar på vad de erbjuder skulle man bli galen, men Sergio vill hålla fötterna nere på marken, som han alltid har gjort.

Sergio har mognat jättemycket. Han har nya drömmar och nya projekt. Han har samarbetat med Unicef i fem år och även med RealMadrid Foundation, som har öppnat en fotbollsskola i Camas. Han jobbar med Apascovi Foundation och även med Small Desires Foundation. Vi gör gärna dessa typer av samarbeten, och Sergio gör allt det här utan publicitet. Han har besökt sjukhus och fängelser.
Minnen av hans syster, Miriam.
Han var alltid barnet i familjen. Jag har tre fädrar, min riktiga far och mina två bröder, som har skyddat mig från allt. Sergio skyddade mig lite mer efter eftersom vi är nästan lika gamla och under hans barndom spenderade vi varje dag tillsammans. Vi gick på samma skola. Jag är två klasser äldre än honom, men vi hade samma vänner. Han brukade dock sparka ut mig för att jag var tjej.

Han var alltid en glad unge och jag kommer ihåg när han spelade fotboll på gatan. Han var ingen dålig elev, men eftersom han bara tänkte på fotboll hade han ingen tid över för studierna. Han gillade bild och idrott. Han var smart. Han kunde läsa något och komma ihåg det direkt, utan att glömma det. I Camas kallades han för Schuster eftersom han var blond och hade sitt hår som den tyska spelaren.

Han har alltid varit flörtig. Han var charmig och alla tjejer bråkade om honom. Han har varit en stolt kille sedan barndomen. Han bad aldrig om ursäkt, men han klagade aldrig heller. Om han blev straffad för något brukade han bara gå till sitt rum utan att argumentera. Vi bråkade jättemycket, men vi kunde inte separeras. Jag brukade till och med göra frukost till honom.

Han ville inte ha med mig hela tiden så han brukade be mig att gå. Jag brukade klaga till min pappa och han blev utskälld för det. Han brukade bli upprörd eftersom jag retade honom efteråt.

När han spelade för Sevilla i en så ung ålder ändrades våra liv lite eftersom vi fick hämta och lämna av honom. Jag kommer ihåg att mina föräldrar bad oss att leva som vi alltid har gjort så att han inte får stora förhoppningar. Men självklart var vi alla glada över att se honom växa och höra folk prata om honom. Våra semestrar ändrades också eftersom han började spela för regionala lag och vi kunde inte spendera mycket tid på stranden, som vi gjorde när vi var barn.

Sergio var specialist på att ge våra bilar smeknamn. Den gröna Ford Fiesta kallade han för "Lanzallamas" (Eldkastare) för dess avgasrör. Och hans första bil, en Audi 3, kallade han för "Bala Roja" (Den röda kulan).

1998 flyttade vi till Tomares. Under vårt sista år i Camas bytte vi skola. Vår pappa tog oss till skolan. Han fick också en taxiförarlegitimationen eftersom han spenderade hela dagen på att köra oss runt. I Tomares skaffade vi nya vänner, men vi försökte spendera så mycket tid som möjligt med varandra, men han brukade komma hem sent på grund av sina träningspass. Så vi kunde inte leka med varandra lika mycket på gatorna.

Den mest traumatiska händelsen för mig var när han signerade för Real Madrid och vi alla gick med honom. Jag kommer aldrig att glömma hans presentation. Min mamma och jag grät jättemycket. Mitt liv förändrades helt och hållet. Jag jobbade i en butik i ett köpcenter i Nervion och lämnade allt bakom mig; mitt jobb och mina vänner. Våra föräldrar klargjorde att vi fyra borde vara med honom. Vi bodde i ett hotell i två månader, men det kändes som en evighet. Senare bodde vi i ett hus på området Parque Conde de Orgaz. Min mamma och jag gick fram och tillbaka mellan Madrid och Sevilla, men min mamma och René stannade med honom.

Jag vet att jag är hans ögas äpple. Så fort han började tjäna pengar började han köpa presenter till mig. Den första var en märkesväska. Jag älskar väskor. Sergio har en enkel stil. För några år sedan gillade han inte mode alls. Han var nöjd med sina tre kostymer. Nu gillar han det. Vi går ofta ut och shoppar tillsammans, bara vi två.

Han har alltid kul med sin musik, sin flamenco och sina vänner. Han älskar tjurfäktning och han gillar att gå till stallet. Vi har haft några bra historier om våra tatueringar. Den första han gjorde var en ande. Han var 15. Han försökte dölja den under tröjan, men en dag såg min pappa den och blev jättearg på honom. I början gillade vi den inte, men sen insåg vi att den var omöjlig att undvika.

En liten biografi
Sergio kom till denna värld på en påsksöndag, den 30 mars 1986. Han var det tredje barnet i Ramos-Garcia familjen, efter René (35) och Miriam (29). Paqui (Ramos mamma) födde Ramos på morgonen. Hon ringde sin mamma Reyes och tillsammans gick de till sjukhuset Virgen del Rocío de Sevilla. Familjen bodde i Camas. Sergio spenderade sina elva första år där. Utanför hans hus fanns det ett litet torg. Bakom huset, framför hans rumsfönster, fanns en fotbollsplan. Lite mindre än 50 meter bort låg den offentliga skolan La Colina. Sergio spenderade en stor del av sin barndom där.

När han var 12 flyttade familjen till Tomares, en stad i närheten, och till en annan kommun: El Mirador. Han spelade för Sevilla och försökte kombinera sina studier med fotbollen. Han säger att "dessa dagar var svåra stunder. Hela familjen såg efter mig och tog mig till träningarna. Jag kommer aldrig att glömma deras ansträngningar och uppoffringar. Jag är förevigt tacksam mina färfädrar, syskon och föräldrar.

Minnen från hans mamma, Paqui.
Sergio vägde 3950 kilogram när han föddes, nästan lika mycket som René och Miriam. Som pojke orskade han inga stora problem. Han sov bra och åt allt, till skillnad från hans bror. Han har alltid ätit bra. Det finns vissa rätter, som till exempel kikärter, som han inte gillar, men gör du dem till mos kommer han att äta dem utan problem. Hans favoriträtt är kyckling med sås.

Han var en virvelvind, han stannade aldrig och satt aldrig stilla. Han var jätteglad, munter och hade alltid ett leende på läpparna. Han bad oss alltid om fotbollsskor, och när han var fyra eller fem köpte vi honom Deportivos ställ. Han valde dem när vi gick till butiken.

Jag försökte alltid få honom att ta en siesta (tupplur), speciellt under de varma eftermiddagarna i Sevilla, men så fort jag vände mig om var han ute på gatorna igen. Lyckligtvis fanns det ingen trafik i vårt område. Han var alltid med sin syster Miriam, som är 18 månader äldre. De växte upp tillsammans och hade samma vänner, men han gillade inte att hon alltid var med honom.

Han gillade inga andra sporter som involverade bollen, men han gillade bilar och kortspel. Han är mycket tursam, han vinner hela tiden. När han var nio signerade han för Sevilla och hans liv förändrades. Då bestod hans dagar av endast skola och träning. När vi flyttade till Tomares brukade min man, jag eller hans bror ta honom till träningen och matcherna på helgerna. Jag gillade inte fotboll, men efter att ha sett honom spela så många gånger började jag gilla det. Jag har lidit jättemycket eftersom vid den tiden var han inte lika stor och stark som han är nu. Han var kortare, jätteliten. Och varje gång jag såg honom på planen började mitt hjärta dunka fort, som om det skulle hoppa ut ur mitt bröst.
Han var en bra elev. Han pluggade inte alltid, men han var smart. Hans syster pluggade jämt. Sånt som tog henne tre timmar att lära in, lärde han sig på en halvtimma. En gång, när han var 14 eller 15 år, pratade rektorn med oss för att säga att han låg efter. Hon sade att han måste ge upp fotbollen! Han bytte till kvällskurser, men han led. Han brukade sova på middagsbordet eller när han studerade. Några veckor tränade han både på morgonen och på eftermiddagen. Vi anlitade en privatlärare till honom, men han tyckte inte om det. Vi, som föräldrar, kände ett stort ansvar eftersom det är jättesvårt att acceptera att ett av dina barn måste lämna skolan för fotbollen. I många fall misslyckas pojkarna. Men han visste vad han ville och han insisterade. Han var övertygad om att han skulle gå långt.

Hans besatthet av fotboll förändrade familjens livsstil eftersom vi var tvungna att organisera våra liv runt träningspassen. När han kom hem berättade han hur det gick. Han har alltid gjort det, men med tiden berättade han bara anekdoter. Han var alltid ansvarsfull. När han växte upp insåg han att han inte hade samma liv som sina vänner. Han gick inte ut på helgerna, han stannade hemma med sina vänner och sin syster eftersom han hade en match dagen efter.

Han fick växa upp rätt så snabbt. Jag har gråtit jättemycket eftersom han inte kunde göra samma saker som andra barn i hans ålder gjorde. Han fann tröst i musiken och sin syster. En dag kunde han gå till ett nöjesfält. Han ville inte åka några banor, utan han ville bara spela de här skyttespelen för att vinna mjukdjur till Miriam.

Det fanns en tid då han sade att han ville bli en tjurfäktare, men hans passion för fotboll var starkare. Vi hade redan lidit av att se honom spela fotboll, så tänk dig vad svårt det hade varit för oss att se honom som en tjurfäktare! Hemma älskade vi alla tjurfäktning; det är en familjetradition. Vi brukade inte ta med honom eftersom han var så ung, men en dag gick vi till La Maestranza. Han var tre eller fyra år. Curro Romero, Rafael de Paula och Antonio Ordóñez var fäktarna. När Curro stred sade Sergio att han behövde gå på toa. De som satt bredvid oss började bli nervösa. Det var så pinsamt. Jag kunde inte gå upp mitt i fäktningen. Dessutom var det en bra dag för Curro. Jag kommer aldrig att glömma det. Vi satt på första raden, det var tyst i hela arenan.

Han sparade alltid sina pengar. När han fick pengar spenderade han aldrig allt på en gång. Han lånade till och med ut till sin bror René, som spenderade alla sina pengar. Varje gång René bad honom om pengar, sade han när han skulle återbetala honom och hur stor ränta han skulle betala. Han har dock alltid varit generös när det gäller hans familj. Han har alltid varit noggrann med presenterna han ger mig. Han överraskar mig alltid när jag förväntar det minst; det behöver inte vara en speciell dag. Han är en mammas pojke, men han föredrog sin mormor Reyes.
Han gillade alltid att klä ut sig till fester. När han var liten brukade han alltid ha på sig slips på födelsedagar. Han brukade också ha på sig Renés kläder, men när han fick egna pengar köpte han sina egna kläder. Hans tillflykten är musik, hans familj, landsbygden och nu även hans ranch.

Hemma var han inte busig, och man märkte varje gång han gjorde något eftersom han inte visste hur han skulle dölja det.

Minnen av hans pappa, Jose Maria.
Om någon ska klandras för Sergios kärlek för spelet, är det jag. När jag var 19 tränade jag tre gånger med Sevilla. Vid den tiden var Max Merkel tränaren, och Jose Maria Negrilla hans assistent. Sen ville jag göra lumpen och skadade mitt knä. De berättade för mig att det var allvarligt, men jag ville inte operera mig eftersom det fanns en stor risk att bli förlamad. Dessutom sade dem att jag inte skulle ha några problem med att leva ett vanligt liv om jag inte spelar någon sport som krävde mycket ansträngning. Många år senare gjorde jag operationen och jag gick till och med till Sydafrika med kryckor eftersom jag inte skulle missa se min son bli världsmästare efter allt vi har gått igenom.

Jag gillar att spela fotboll, men jag brinner inte för det. Jag spelade när jag kände för det. René var lite som mig. Vi fick höra att vi var bra, men vi gillade andra saker också. Hela min familj stöttade Sevilla.

Vid 7-års åldern började Sergio spela för Camas. Han brukade gå med sin bror till träningspassen, och om de äldre killarna lät honom spela med dem, gjorde han det. Eftersom han inte kunde signeras förrän han fyller nio år sade han till alla att han är nio och spelade för Camas ungdomslag. Samma sak hände när han gick till Sevilla, han sade att han var nio när han bara var åtta.

Han gillade alltid att spela med andra barn. De satte honom som målvakt och sköt hårda skott på honom. Han gillade det, men jag övertygade honom att byta position. Vid den tiden var han jätteliten och kort. Han började inte växa tills han blev 12 eller 13. När vi gick till Sevilla var Pablo Blanco där. Han tog inte bara en chans med Sergio, utan följde också hans framsteg och hjälpte honom jättemycket med personliga problem. En annan viktig man i hans karriär var Joaquín Caparrós. Han har tur som träffade en tränare som var mer än en tränare. Han övertygade Sergio att han kunde gå långt om han ville, och Sergio ville det verkligen. Det kanske låter dåligt när det kommer från mig eftersom jag är hans far, men de som har sett honom växa upp vet att Sergio har jobbat lika hårt som alla andra. Han hade tur med att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Sergio blev ett proffs när han var 15. Han lyssnade, tittade, lärde sig. Han gick till träningspassen en timma i förväg, och lämnade en timma efter alla andra. Han stannade med dem som lärde honom saker. Dario Silva, till exempel, var någon som förklarade saker för honom och han brukade ta honom till träningspassen.

När René var 14 eller 15 var jag tvungen att säga till honom att ta fotbollen på största allvar eller ge upp det och fokusera på något annat. Han hade talang, men han hade inte rätt attityd. Med Sergio bestämde vi oss för att fokusera på fotbollen även om det innebar att han tvingades lämna sina studier bakom sig, det sista vi ville. Jag berättade för René att han borde ta hand om sin bror och förbereda sig själv på bästa möjliga sätt för att hjälpa honom med allt han behöver. Han tog an utmaningen. På bara ett år signerade vi fyra olika kontrakt.
Jag brukade ta Sergio till träningspassen med hans mammas Ford Fiesta. Vissa gånger skjutsade hans mamma eller bror honom. En dag blev det ett missförstånd mellan oss och vi lämnade honom på träningsplanen. När träningspasset var över satt han ner och väntade på oss. Det var vinter och det blev mörkt snabbt. Många av hans lagkamraters föräldrar frågade om han ville bli skjutsad hem, men han sade nej eftersom hans pappa eller bror skulle hämta honom. Ingen kom, planen stängdes för dagen och hundarna släpptes loss. De sprang efter Sergio och han tvingades klättra upp i ett träd för att undkomma dem tills en säkerhetsvakt gick förbi, såg vad som hände, kontrollerade hundarna och ringde oss för att hämta honom.

Hela familjen gick på hans matcher, både hemma och borta, inklusive när han spelade för Sevilla. Första gången han gjorde en volt efter att ha firat ett mål var med Sevilla, mot Cadiz. Vi vann med 3-1 och han gjorde två mål. Vid den tiden gjorde han det framåt och utan sina händer. Nu gör han det baklänges.

Han var älskad i Sevilla eftersom han är ädel. Han hade alltid en bra relation med tränarna, cheferna och säkerhetsvakterna. Han var inte med stjärnorna, men en gång fanns det inget vatten i hans lags omklädningsrum, så han gick till A-lagets omklädningsrum för att duscha. Han började prata med Mami Quevedo, som gav honom ett par skor. Han har inte glömt det, och för honom är Quevedo oåtkomlig.  Sergio var ingen skrytare, men då och då kom han hem med skor från Galardo, Moya eller Carlitos.

Hans rum var fullt med tröjor och foton. Som ett barn stöttade han Sevilla och Deportivo, vilket vi inte förstod. Han sade att han gillade Rivaldo och Bebeto. En gång gick han till hotellet Colón de Sevilla för att fråga om Barcelona spelarnas autograf. Han fick inte gå in, så han smög in genom ett fönster och fångades av vakterna. Han sade att Nadal följde honom till Ronaldo som signerade en autograf till honom. Senare blev de bra vänner i Madrid och han berättade historian till Ronaldo. De var så nära att Sergio köpte Ronaldos hus när han lämnade för Milan.

Nu sover jag inte till musiken längre eftersom texten får mig att tänka och påminna mig om personliga ögonblick. Nu, om jag måste, sätter jag på naturljud, vågor, fåglar eller pianomusik av Yiruma eller Sakamoto för att sova. Det lugnar ner mig.

I omklädningsrummet är jag den officiella DJ:n för både Real Madrid och landslaget. Under mitt första år försökte jag ta kontrollen över musiken lite i taget. Jag frågade runt och gjorde CD skivor. Flamenco är alltid där, nästan alltid innan matcherna, men det är en stor variation; från Camarón till Michael Jackson. Jag kan spendera en hel dag på att lyssna på musik från Alejandro Sanz till Marc Anthony.

Känslan att vara en mästare.
En av anledningarna till att en ung kille som mig signerade för Real Madrid var för att vinna titlar. Och nu, med åtta säsonger bakom mig, inser jag att jag firade den första titeln, Liga de Capello, som ingen annan. Vi pratar alltid om vår första gång, och det är sant, tiden och fotbollen gör dig tuffare. Det är inte så att man blir mindre mänsklig eller mindre känslig, utan fotboll lär dig genom slag. Precis som livet.

Att vara med min familj efter matchen mot Mallorca var underbart. Mina morföräldrar, Reyes och Juan, var på Bernabeu och de tog bilder på trofén. Matchen innan, på La Romareda, var viktig. Jag är så glad att Ramudo gjorde det där målet mot Barcelona eftersom vi hade en svår match. Presidenten, Ramon Calderon, tog ett varv runt planen innan vi officiellt kröntes som mästare. Jag gillar inte sånt.
Nästa år vann vi igen med Schuster. Matchen mot Pamplina, där vi blev mästare, var sensationell. Jag påbörjade spelet som ledde till Higuains mål. Jag gick upp, jag gav den till Diarra och han passade den till Pipa. Det regnade så mycket!

Något som har imponerat på mig jättemycket är besöken i Cibeles. Senaste gången, när jag vann min tredje liga, såg vi madridistas som fyllde alla gator. Det var otroligt att se så många madridistas tillsammans, att se fansen från Alcalá till Puerta de Alcalá och på andra sidan från Paseo del Prado to la Castellana... Fansen njuter av dessa stunder mest. Man vill bara kliva av bussen och fira med dem.

Vi gick också ut för att fira vår senaste ligavinst på grund av dess betydelse och antalet titlar vi nådde, vilket jag tror är oslagbart. De borde ge ut två troféer i sådana fall. Det var samma sak med kampanjen som vi hade med Pellegrini. Vi fick 96 poäng. Den här klubben kräver vinster, men jag tycker att Pellegrini gjorde ett jättebra jobb. Jag beundrar honom. Han är en bra person.

Och självklart måste jag nämna Copa del Rey, och hur det gled ur mina händer och föll. Det har blivit en del av min historia. Vi var framme i Cibeles och jag stod längst fram på bussen med cupen i båda mina händer. Bussen bromsade lite och jag ramlade framåt. Eftersom det fanns en stång kunde jag luta mig på den, men sedan vände bussen och jag föll baklänges. För att inte ramla var jag tvungen att ta bort en hand från trofén. Jag försökte hålla den med bara ena handen, men med denna rörelse föll den. Den vägde jättemycket, nästan 20 kilogram.

Mina lagkamrater var inte arga på mig. Mourinho frågade mig vad som hände och han berättade för mig att det viktigaste var att vi vann, att den inte skulle tas ifrån mig om den ramlar. Dessutom fanns det en kopia som gjordes ifall något händer, och dagen efter fick vi den.

De tre vise männen.
Jag har lärt mig saker från alla tränare jag har haft, och jag har haft många. Men jag tror att tre män har haft ett speciellt inflytande på min karriär: Joaquín Caparrós, som upptäckte mig, Luis Aragonés, som gav mig min debut i landslaget och Vicente del Bosque, som alltid haft förtroende för mig.

Vicente är mycket artig. Han frågar mig alltid om min flickvän och min familj. Han är en varm person. Han vet också mycket om mig på grund av Fernando Hierro, som är en av människorna som känner mig bäst.

Hon gifte sig förra sommaren och det var en av de bästa dagarna i mitt liv; jag kan ägna ett helt kapitel åt det. Jag grät. Jag grät jättemycket. Jag brukar inte gråta, men med tiden har jag blivit mjukare; jag har blivit känsligare. Det gjorde mig så glad att se henne ta det viktigaste steget i sitt liv. Miriam är inte en vanlig person i den meningen att hon alltid varit skyddad av familjen. Jag antar att det var menat för henne att vara mer självständig från den dagen, men flera månader har gått och hennes liv är samma som förut. Hon är med familjen hela dagen och självklart med hennes man också. Han har varit en av våra vänner ända sedan vi var små.

Det har alltid irriterat mig när negativa saker sägs om mitt folk, vilket händer när det inte går bra för mig eller när jag spelar två dåliga matcher i rad. De nämns aldrig när jag vinner en titel. De har alltid varit där, de har aldrig svikit mig. Jag vill passa på att låta fansen veta att det som sägs är inte alltid sanningen. Jag är den jag är tack vare mitt folk. Kritiken mot min bror och min pappa ger mig mod eftersom de har offrat så mycket för att ta hand om mig. Vi ses som folk från Sevilla, från Andalusien och det kan verka som att vi har alltid haft det bra. Men de har lärt mig jättemycket. Min pappa visste hur man uppfostrar mig. Han varken kritiserar mig överdrivet eller berömmer mig för mycket.

I slutändan flyttade jag. Det var en transfer. Folk brukar oftast känna till en version av historian, deras version, och under många höll de det emot mig när jag återvände till Pizjuán. Sanningen är att Sevilla sålde mig som de hade sålt alla andra spelare. I början ville jag hålla i en presskonferens för att förklara situationen och framför allt säga farväl till fansen, men jag avråddes från det.

Real Madrids tränare Carlo Ancelotti ringde klubbens spanska spelare för att muntra upp dem efter deras chockerande utslagning ur VM.

De tidigare VM mästarna är det första laget som elimineras ur gruppspelen detta år, och Ancelotti avslöjade att han har varit i kontakt med de tre Madrid spelarna Iker Casillas, Sergio Ramos och Xabi Alonso.

"När det gäller denna analys, är Spaniens eliminering från gruppspelen en av de största överraskningarna" stod det på Ancelottis officiella hemsida.

"Carlo Ancelotti, som är medveten om att dessa typer av elimineringar är alltid tuffa att glömma, ville vara nära sina Real Madrid spelare och muntrade upp dem i ett telefonsamtal efter deras förlust mot Chile".

"Det var ett uppmundrande meddelande som hjälpte de att stå upp igen efter en tuff tidpunkt i deras karriär".

Real Madrid planerar att förbättra Sergio Ramos kontrakt, rapporterar Marca.

Den spanska tidningen säger att mittbacken kommer att signera ett kontrakt värt 10 miljoner euro per år, vilket betyder att han kommer att vara en av de bästbetalda spelarna i Real Madrid.

Detta avtal innebär också att han kommer att stanna på Santiago Bernabeu tills han bestämmer sig för att lägga skorna på hyllan.

Real Madrids tränare Carlo Ancelotti tycker att Sergio Ramos påminner om legenden Paolo Maldini.

Den italienska tränaren jobbade med den pensionerade ikonen i Milan, och 54-åringen kan se en likhet mellan sin landsman och spanjoren.

"Sergio Ramos har varit en annorlunda spelare sedan julas" sade Ancelotti, rapporterar Tribalfootball. "Han var avgörande i titelvinsterna".

"Han har allt Maldini har - personlighet, teknisk kvalité och möjligheten att vara en ledare på och utanför planen".

"Jag har aldrig jämfört någon med Maldini. Sergio är världens bästa försvarare just nu".

Real Madrids försvarare Sergio Ramos tycker att han spelar sitt livs bästa fotboll just nu och skulle uppskatta att belönas med Ballon d'Or.

Försvararen hade en nyckelroll i Los Blancos Champions League kampanj. Han gjorde två mål mot Bayern München i semifinalens returmatch, och nätade ett avgörande mål i finalen.

"Jag spelar min bästa fotboll" sade Ramos när han fick en guldmedalj i Sevilla, rapporterar Goal. "Jag har haft ett bra år, både på en personlig och professionell nivå. Vi får hoppas att det fortsätter i VM i Brasilien".

"Jag skulle älska att vinna Ballon d'Or, men för att vara ärlig tänker jag inte på det. I slutändan vinner man individuella titlar med lagkamraternas hjälp".

"Det är inte Sergio Ramos Decima, utan den är allas. Det finns många som har jobbat hårt för att vinna titeln. Det har varit ett bra år för alla Madridistas".

Den tidigare Real Madrid mittfältaren Manuel Sanchis säger att Sergio Ramos bör vara en Ballon d'Or kandidat.

Den 28-årige försvararen gjorde två mål mot Bayern München i Champions Leagues semifinal, och kvitterade den dramatiska finalen mot Atletico Madrid.

Lionel Messi och Cristiano Ronaldo har vunnit priset de senaste sex åren, men Sanchis tycker att det är dags för Madrids mittback att bli belönad för sina prestationer.

"Vi har länge vetat att Ramos är den bästa försvararen i världen, jag har aldrig tvivlat på det" sade Sanchis, rapporterar Goal.

"Jag ser honom redan bland Ballon d'Or kandidaterna. En spelare av hans kvalitet och prestation måste övervägas".

"Jag har en teori om att lag byggs upp från baksidan till framsidan. Mitten av försvaret är viktig eftersom man har möjligheten att diktera, och Sergio gör en påverkan eftersom han inte bara försvarar. Han är en komplett spelare".

Sergio Ramos säger att han är lycklig med sitt liv i Real Madrid och planerar att avsluta sin karriär i Santiago Bernabeu klubben.

Den spanska försvararen spelade en nyckelroll i lördagens 4-1 vinst mot Atletico Madrid i Champions League. Tack vare hans kvitteringsmål kunde Los Blancos göra tre mål till i förlängningstid, och Ramos har satt siktet på att vinna fler titlar med den spanska huvudstadsklubben.

"Jag känner mig privilegierad att spela för världens bästa lag" sade Ramos till journalister, rapporterar Goal. "Jag hoppas att jag kommer att stanna i många år och pensionera mig här".

"Jag märkte fansens tillgivenhet första dagen jag kom hit, och jag kommer alltid att vara tacksam. Att vinna Champions League är en dröm som gick i uppfyllelse".

Sami Khedira kände att Real Madrid var döda och begravda tills Sergio Ramos räddade dem från en förlust i lördagens Champions League final mot Atletico Madrid.

Diego Godins tidiga mål såg ut att ge Diego Simeones män deras första Champions League titel, men ett sent kvitteringsmål från Sergio Ramos gjorde det möjligt för Los Blancos att ta hem La Decima.

"Det är den största trofén i klubbfotboll" sade Khedira till DFBs officiella hemsida. "Det är en trofé som gör en stolt".

"Jag kände en stor glädje inom mig. Vi var döda, men Sergio Ramos räddade oss ännu en gång".

Khedira startade matchen i Lissabon, men kunde bara spela 59 minuter och ersattes av Isco. Tysken insisterar dock på att han kommer att vara i form inför sommarens VM.

"Jag tycker att det var tydligt att brist på speltid gjorde det omöjligt för mig att spela mitt bästa på planen" medgav Khedira. "Därför var jag tvungen att bytas ut".

"Men om jag inte hade varit redo så jag hade inte startat. Det var ett tecken på att tränaren litar på mig, så jag fick spela utan att ha byggt upp någon rytm. Det är det enda som fattas just nu".

"Men Tyskland har två eller tre matcher innan VM, och det kommer att vara tillräckligt för mig. Det kan jag försäkra".

Real Madrids försvarare Sergio Ramos ägnade sitt avgörande mål i Champions League finalen mot Atletico Madrid till klubbens fans.

Carlo Ancelottis män var två minuter ifrån att förlora den europeiska tävlingen, men Ramos kvitterade finalen och förlängde matchen med ett sent mål.

I förlängningen vann Los Blancos sin tionde Champions League titel tack vare mål från Gareth Bale, Marcelo och Cristiano Ronaldo, men den tidigare Sevilla försvararen är inte bekymrad över vem som tar beröm för segern.

"Det är mitt viktigaste mål. Det är otroligt tillfredsställande att vi fortsatte att kämpa ända till slutet för fansens skull" sae Ramos till AS.

"Det är inte mitt mål, det är till alla Madridistas, min familj och de som har stöttat oss hela vägen. Det går inte att förklara hur jag känner mig. Vi gjorde historia mot en motståndare. Vi vann Champions League för alla fotbollsälskare".

Iker Casillas omfamnade Ramos efter hans mål, och mittbacken avslöjade vad målvakten sade till honom.

"Efter att jag gjorde mål, sade han till mig 'Du är en f****** mästare',".